Hur allt började

När jag var 4 år fick jag reda på att jag hade en progressiv muskelsjukdom, Duchennesmuskeldystrofi. Sjukdomen bryter ner muskelvävnaden ju äldre jag blir. När jag var 6 år började jag spela fotboll som många av mina kompisar också gjorde. Men ju äldre jag blev desto jobbigare blev det för mig. Sjukdomen tvingade mig att tyvärr sluta med fotboll, men istället blev jag ansvarig för lagets statistik. Samtidigt som jag hade hand om lagets statistik började jag leta efter någon annan idrott som skulle passa mig bättre. Så en dag läste pappa i tidningen, att Mariestads SG hade testdag av skytte. Jag åkte dit, provade och fastnade för skytte. Så 2006 började jag med skytte i Mariestad SG.

 

Hur jag började med handikappsportskytte

Efter många års tävlade mot andra runt Mariestad började jag tröttna eftersom det inte tog mig framåt. Så våren 2012 var jag på väg att sluta med skytte. Men tack vare en kvinna vid namn Kristina Norlander som hade kontakter med dåvarande talang-och bredd ansvarig Viktoria Wedin. Kristina tyckte jag var jag var en bra skytt vilket jag inte tyckte jag var. Men Kristina berättade för Viktoria om och då fick jag en inbjudan till mitt första talang-och breddläget för funtionsnedsatta. Så jag åkte på lägret som var i Eskilstuna med mina föräldrar. Vi hade inga som helst förväntningar utan vi var bara nyfikna. Det visade sig att handikapplandslagets coach Pernilla Svensson var på plats likaså Jonas Jacobsson som taget många Paralympiska guld. Jag fick reda på många nya saker på lägret t.ex. att jag skulle skaffa mig ett fjäderstöd (klyka), bygga ditt egna bord och skaffa en skytte-jacka. Allt detta gjorde att jag blev inspererad att fortsätta med skytte.